- avalanche

Bilder från förra året visserligen. Förutom den sista, den är tre år gammal. Men våren ser ju för det mesta ungefär likadan ut så de fungerar ju fortfarande!

(Photos from last year, except from the last one which is already three years old. But spring mostly looks pretty much the same so they still work)

... jag har bara inte haft något vettigt att säga och därför kommit fram till att det är bäst att säga inget alls. Ärligt talat har jag spelat väldigt mycket (kanske ohälsosamt mycket) det senaste. Sen har jag naturligtvis varit på min kurs men det är väldigt slappt vilket jag kanske kan tycka är rätt skönt. Imorgon har jag möte på motsvarigheten till arbetsförmedlingen vilket jag tror kommer bli himla bra för då kommer jag äntligen kunna börja söka jobb. Sen vet jag naturligtvis inte hur bra det kommer gå exakt, jag har inte så höga förväntningar förstås (det kan man knappast ha utan någon utbildning eller nämnvärda färdigheter eller erfarenheter) men ser ändå fram emot att kanske så småningom tjäna mina egna pengar och flytta till eget med Arnout och såklart kissarna. Klockan är nu alldeles för mycket för att fortfarande vara vaken, särskilt om man ska upp klockan 7 och komma iväg på möte, så jag ska väl försöka göra något åt det.

Exakt fem kilo har jag gått ner sedan jag började med LCHF för ganska exakt en månad sedan. Jag har ingen aning om ifall fem kilo är mycket eller lite, men jag räknas i alla fall inte längre som överviktig vilket jag gjorde innan jag började. Det är mer än vad jag förväntade mig den första månaden, och jag kan ärligt säga att det var helt otroligt mycket lättare än vad jag fått för mig att det skulle vara. Jag trodde jag skulle få kämpa något enormt. Faktum är att jag inte kämpat över huvudet taget. Visst har jag varit sugen på sötsaker men det har absolut inte varit det där okontrollerbara, oemotståndliga begäret som jag upplevde så ofta innan. De senaste dagarna har jag dock fuskat lite grann. Glass. Helt vanlig vaniljglass och inte mer än motsvarande 1 kula ungefär. Det är inte så farligt mycket kolhydrater. 100ml, vilket tydligen motsvarar 2 kulor, innehåller ca 13 gram kolhydrater. Eftersom jag bara äter hälften av det blir det bara 6-7 gram kolhydrater. Mer än nödvändigt såklart, men inte några enorma mängder. Bortsett ifrån detta har jag faktiskt inte fuskat över huvudet taget sånär som på lite mörk choklad då och då (och honung i mitt te, det klarar jag mig inte utan), men det har jag inte känt något behov av på sistone. Det har bara varit glass som jag varit otroligt sugen på och som jag lät mig unnas. Jag har ju trots allt faktiskt varit ganska duktig. En gång i tiden såg jag ut som på bilden till höger här. Det är så längesen att jag inte ens kommer ihåg hur det är att vara smal. Däremot kommer jag ihåg hur jag brukade säga att jag gärna skulle gå upp några kilo. HAHA. Synd att jag inte kan ta tillbaka det nu. På den tiden kunde jag äta vad jag ville utan att gå upp ett gram.
Nä. Nu ska jag bli smal igen. Inte pinnsmal som på bilden (för det skulle nog aldrig gå ändå, haha), men i alla fall tillräckligt smal för att folk ska sluta fråga om jag är gravid. Det är när folk är så säkra på att man är gravid att de till och med kan med att fråga som man vet att man väger liiiite för mycket. Men sen så har jag ju alltid haft tendenser till en liten gravidbulle längst ner på magen, till och med på smalbilden till höger här. Med lite (läs väldigt mycket) tur kanske jag kan bli av med den men det är högst tveksamt. 8 cm mindre har gravidbullen blivit i alla fall. Återigen har jag inte en aning om ifall det är mycket eller lite, och jag vet inte heller hur man tar måtten så därför har jag bara mätt den delen som jag vill ska bli mindre.
Fem kilo i alla fall. High five på det!

Min fina pojkvän var sådär underbart efterbliven häromdagen. Han hade sett min status på facebook om min klocka som inte fungerade. När han kom hem från jobbet hittade han en annan av mina klockor i köket (den enda jag har som inte har stannat), plockade upp den och började pilla med den. Jag stod och lagade mat och fick syn på honom som stod och skruvade på hjulet på sidan och utbrast att, "NEJ men vad gör du?! Du ändrar väl inte tiden??"
"Nä", sa han "det gör jag inte"
"Men vad håller du på med då??" frågade jag och rusade fram och tog tillbaka den för att se att han inte ändrat på tiden.
"Jag skruvar upp den!! Titta, nu fungerar den igen!", helt hundra procent allvarlig var han, och stolt.
Det roligaste var att han vägrade tro på mig när jag berättade att den hade fungerat redan innan han plockat upp den, för han var helt säker på att den stått stilla. Inte förrän han fick berättat för sig av någon annan att man faktiskt inte behöver skruva upp klockor med batterier trodde han på det. Nu blir han sur varje gång jag påminner honom om att skruva upp sin klocka. Jag förstår inte varför. 

Han är smart för det mesta, min Arnout, men då och då är han sådär underbart puckat efterbliven som bara han kan vara ♥

Nästa vecka börjar denna serie igen. Jag har väntat. Egentligen är det inte den bästa serien jag vet, men jag har följt den sedan den började sändas och det känns lite som att vi är kompisar så jag måste fortsätta titta. Den är rätt töntig - egentligen - men jag gillar den ändå, den är liksom sådär töntig att den blir bra.

Idag har det varit så himla fint väder. 19 grader varmt. Nu är det vår på riktigt tycker jag! Det är så underbart att kunna gå ut utan jacka, ha fönstret öppet, vara ute i trädgården med kissarna (den hade förstås gärna fått vara lite större men det spelar ju inte så stor roll). Snart kommer löven på träden. Första gången jag var här, i april förra året, så var träden helt gröna och det var runt 25 grader alla dagar jag var här. Jag hoppas april har lika fint väder att bjuda på även detta året. :)
Denna bilden är visserligen från Sverige, och från förra våren. Men den är ju inte mindre vårig för det :)